vad säger man
Jag kanske lägger upp nått inlägg då & då men ja...
så tills mitt liv kommit på fötter igen så kommer de inte finnas så mycket här, kanske nån text.
vi ses, kram på er!

drömmar.

Morgonpigg!
Igår åkte jag nån timme på stan men bestämde mig snabbt att jag var alldeles för trött för att sitta i en bil och vara social, så jag åkte hem satte på en bra film och somnade till den.
Min vilohelg blev inte en vilohelg, utan istället tog jag en 5 km blöt promenad nu på morgonen för att sedan ladda om till ett röv pass här hemma då actic har stängt.
Min motivation och energi har sakta börjat återvända och när lönen kommer blir de att beställa protein pulver så att jag kan behålla energin. Låter kanon i mina öron!
Vi får se vad som händer ikväll, har inga planer och tänker inte skaffa mig några heller utan tar dagen som den kommer.
Men kan meddela att jag är sugen att sitta och prata strunt med mina vänner.
Vilohelg
Var med Moa och tränade igår, men med ingen energi så kändes allting bara onödigt och de känns som att ingenting tar. Ska ta en helg utan träning nu och se om energin börjar komma tillbaka!
Idag blev det lunch på Thule med pappa och Carina, åker sedan till Jukkasjärvi och övningskör.
Får se vad dagen bjuder på senare!
Dagar som denna vill jag bara kramas.
Idag var en riktigt seg dag, jag har verkligen ingen energi alls!
Men jag krigade mig till gymmet och körde ett ben pass med dom sista krafterna.
Tänker bara kolla film och städa rummet resten av dagen, chill ✌✌
Lol på er.
Jag har fått sommarlov!!
Jag jobbade mitt sista pass nu torsdags.
Efter de har jag bara tränat, varit med min familj och varit besviken..
Men jag orkar inte bry mig, jag finns här om jag behövs.
Tänkte ta mig till Piteå,imorgon eller på onsdag eller någon gång nästa vecka med Kajsa, vi ser hur de blir med de!
Har ni släppt taget? Gör snälla inte de.
Och så står du där igen.
Där du har stått så många gånger tidigare och bara accepterat att de blir så här.
Du har stått där och sett allting rasa, utan att du har gjort nånting.
Och jag vet inte om jag kommer göra nånting nu heller, eller om jag kommer välja att bara låta de rasa.
För de är så mycket lättare att låta
allting rasa och såra säg själv, än att vara en jobbig parasit som desperat försöker lappa ihop allting.
Men den här gången vill jag ju kämpa för allting, men jag kan inte va ensam med att kämpa, dom måste kämpa med mig också.
För jag kan inte alltid finnas där, men ingen för mig. Det funkar inte så..